Jag brukar säga att shamaner älskar att vara så oense som möjligt om så mycket som möjligt – även med sig själva. En sak som tyckas vara till evig diskussion är frågan om vad man skal eller vill kalla de mer eller mindre olika sorts shamanism. Ibland talar man om olika traditioner.
Min första lärare kallar det han håller på med äventyrs shamanism. Min andra lärare kallar det han håller på med core shamanism. Det finns någon som kallar det de håller på med krigare shamanism. (I örigt tycker jag gott om krigare shamanism). Sedan finns det också aztekisk och toltekisk shamanism som det har blivit många som intressera sig för - och det finns Asa-tro shamanism. Själv kallar jag det jag håller på med naturshamanism.
Härtill kommer de fackuttryck olika universitetsfolk använder. Antropologer och religions historiker talar om traditionell shamanism och neoshamanism.
I övigt är ordet ”shaman” och begreppet ”shaman-ism” också något som är uppfunnen av i huvudsaken ateistiska och neokristna vetenskapsfolk på slutet av artonhundratalen.
”Shaman” är inte ett shamanskt ord eller uttryck (om man ser bort ifrån ett enskilt folk i Sibirien), Begreppet ”Shaman-ism” är als inte ett shamanskt begrepp, och shamanskt set måste det uppfattas som absurd – om inte man vill hävda att shamanism har blivit en andlig rörelse i den västliga världen.
Att ordet ”shaman” har blivit en del av det vanliga danska språket där det har blivit en gemensam betecknelse för alla andemanare oavsett var de finns i världen är förstås fint.
Jag använder själv ordet på samma vis i dagligt språk – men det ingår inte i min shamanska fackterminologi. Ordet ”shamanism” tillägges ofta olika betydelse beroende på om det användas vanligt, vetenskapligt eller shamanskt. Diskussioner om vad shamanism är för någon ting endar därför ofta i en debatt om semantik.
”Andemaneri är en sorts shamanism – men shamanism är inte en sorts andemaneri”!
Inom andemaneri är den ockulte magin mycket mera omfattande än den er i shamanism.
Det finns också olika uppfattelser av vad det vill säga att ”praktisera” shamanism. För några betyder det att man praktisera de shamanske tekniker man har lärt på en kurs. För andra betyder det att man har en praktik (klinik) där man gör shamansk healing och rådgivning. För några har shamanism absolut inget att göra med religion. Dem kallar jag ateistiska shamaner. De har ett rent vetenskapligt förhåll till deras shamanism. Jag har själv ett båda vetenskapligt och religiöst förhåll till min shamanism.
På engelska har man någonting man kallar "shamanic practitioner", som väl kan översättas till någonting som "shamansk utövare". Uttrycket är uppfunnet av core shamanerna och har en mycket precis betydelse. Det är en person som gör core shamansk behandling men inte är egentlig shaman. Det kan t.x. vara en psykoterapeut som använder shamanske tekniker i sitt arbete. I core shamanism har man också en genial teknik man kallar "shamanic counselling" – alltså shamansk rådgivning. Man kan även bli legitimerat "shamanic counsellor".
Det är egentligen mycket shamanskt att der är så mycket förvirring om allting. På ett vist sätt kan man säga att anarki är in av de grundläggande ingredienserna i shamanism. Personlig tycker jag det är en del av shamanisms styrka. Det finns självklart andra som menar det är en svaghet. Alt detta visar också hur otillräckliga ord är mär man vill beskriva shamanism.
De flesta shamaner är rotfästade i en eller annan bestämt form av shamanism. Vad för shamansk tradition man själv tycker man tillhör har i regel någonting att göra med den utbildning man har fått. Om man har fått det mesta av sin utbildning hos shamaner från Mellan och Sydamerika, uppfattar man kanske sig själv som en som tillhör den toltekiska traditionen - även om man också har lärt sig en del äventyrs shamanism. Jag kallar mig själv för naturshaman därför jag har fått det mesta av min utbildning av Naturen. Mina viktigaste lärare har varit Korparna, Örnen, Lodjuren, Lämmeln, Björkarna, Vidderna, Isranunklerna, Solen, Vindarna, Norrskenet, avlidna människor och djur – och många många andra. Alla de shamaner som har fått den viktigaste delen av sin utbildning av Naturen kallar jag naturshamaner. Det finns naturligtvis många som kallar os något helt annat – det är ju självklart! I övrigt lära alle shamaner mycket av naturen. Shamanism är tät knyten till jorden.
Generellt kan man dela den moderna shamanutbildningen upp i 2 typer.
I den ena försiggår undervisningen övervägande i grupp inomhus på civilisationens villkor. Kursisterna gör träningsövningar på varandra, men deltar inte i behandlingen av riktiga patienter/klienter som felar något alvarligt.
I den andra försiggår undervisningen övervägande individuellt utomhus på naturens villkor. Lärjungarna utläras i en klinisk shamanpraktik, där de deltar i behandlingen av de patienter/klienter, som söker hjälp hos den shaman de är i lära hos.
Kanske man kan säga, att det ena är en andlig ingenjörsutbildning, och det andra är en andlig hantverkareutbildning.
Det kan vara ganska stor skillnad på vad olika shamaner befattar sig med och hur de arbetar. Det finns några som lägger stor vikt på att ge folk ting som kan vara till andlig gagn för deras själ. De ger folk kraftdjur, själsdelar, rådgivning ifrån andarna mm. Folk tycker om att få ting.
Det finns några som lägger stor vikt på att ta bort ting som är till andlig skada för själen. De hjälper folk att bli av med onda andar, besättelser, egoism mm. Folk tycker inte om att ge slipp på ting.
Det är förbundet med stort obehag att bli befriat för en nikotin demon. Man för båda fysiska, psykiska och andliga abstinensbesvär. I förhåll till detta är det att få ett kraftdjur eller en själsdel som att få en ny nalle eller docka.
Några shamaner är mycket symptom orienterade – samma som många läkare. Det handlar om att göra folk symptomfria. Man befattar sig med den andliga sidan av folks fysiska och psykiska svårigheter. Jag behandlar aldrig folks fysiska och psykiska sjukdomar - enbart deras andliga sjukdomar. Att folks andliga sjukdomar kan påverka dem fysiskt och psykiskt är en annan sak.
Det finns också många shamaner som också befattar sig med andra sorts behandling. Det kan vara alt från kroppsmassage till homeopati. De flesta shamaner undervisar också i shamanism. Några håller många kurser och andra inte så många. Dem som har gjort det i många år är självklart de mest rutinerade. Men det är förstås inte säkert de undervisar i det man vill lära.
Så är det jo det med den personliga still. Som shaman behöver man inte administrera sin professionalism på samma vis som t.x. en psykolog måste. Man behöver inte vara cool och ha fasad på hela tiden.
När jag är på shamansk fjälltur med kursister, så är jag båda en mycket vanlig man, men på samma gång är jag ansvarig för turen och undervisningen, och jag är den som står for den shamanske magi och mystik. Vi sover alla i samma lávvu (tält) och man ser snart vem varandra verkligen är. Det är också meningen. Spirituell intimitet är en del av grundlaget för dessa tura. Det barska klimat påverkar också min shamanske still när jag är i Lappland. I övrigt är jag som människa en begeistrat typ, men har också en tendens att vara lite ful i fan. Många tycker det jag håller på med är fruktansvärt – det finns även dem som hatar mig. Så finns det några som tycker det jag håller på med är det helt rätte för dem. Jag är också en av dem som menar man inte är riktig shaman om man inte har fiender.
Andra shamaner är ”snälle” och populära. De gör inget som kan provocera någon. Folk blir snabbt mycket trygga vid dem, och det är gott det finns sådana.
Några shamaner gör nästen enbart det som går att göra pengar på. Det är inga fel på det. Ofta når de ut till många människor och bryter vägen för deras många kursister – och också för de andra shamanerna.
Så är det dem som är rivjärn och dem som är gnälliga. Det finns några som är akademiska – och slutligen finns det de galna. Dem älskar vi alla. Inom shamanism är det fint att vara lite knep. Jag är en av de enskilda shamanerna som kan skryta med att jag har slagit huvudet. Jag har haft en skallskada. Det är jag mycket stolt av.
Alla är självklart en behandling av lite av alt - som alla andra människor. Om man överväger att söka behandling eller undervisning är det klokt att shoppa lite runt och hitta det som passar till ens eget temperament och ens egne behov. I regel berättar shamaner gärna om vilken tradition de tillhör och vad den gör ut på, så det kan du få veta av dem. Medan de berättar kan du jo ta temperaturen på deras personliga stil.
Det finns också många ställen på Internet där man kan läsa mera om de olika sorts shamanism.
I Danmark har vi många kvinnliga shamaner. Det är samma i Sverige.