Om man som by människa tager ut i den stora vilda naturen, och uppehåller sig ensam där ett stycke tid, upptäcker man snabbt att ens beteende långsamt börjar förändra sig. Man begynner bete sig annorlunda och man begynner tänka annorlunda – hela ens person begynner långsamt att ändra sig fysiskt, mentalt och andligt.
Det kanske känns konstigt till en början, men det som händer är att vi kommer att bete os mera i överensstämmelse med naturen – inte bara den stora naturen men också våran egen natur. Redan de första dagarna begynner de delarna av vårant beteende som är i strid med våran natur att skapa problem. Vi får civilisations abstinens. Man säger att om man tager en naturmänniska från en djungel och flyttar honom ut till storstaden får han en civilisations chock. Många storstadsbor som kommer ut i den stora vildmarken första gången får en natur chock. Det är inte så mycket de stora områden, vädret, myggorna och den sorts saker som folk har det svårt med – det är sig själva.
När man har uppehållit sig ensam i vildmarken en tid begynner man att inhämta sig själv, och självkonfrontationen börjar nåd löst sitt arbete. Många upptäcker de inte kan stå ut med sig själva. Den delen av os som vill vi ska leva i strid med våran sanna natur – och den delen av os som vill vi ska leva i överensstämmelse med våran sanna natur börjar riva och flå i os från var sitt håll. I civilisationen är det ofta den naturstridiga delen av os som är den starkasta, men här i vidmarken är det våran naturlighet som får övertaget. Några människor kommer må så dåligt att de flyr tillbaka till civilisationen så fort som möjligt för att undvika självkonfrontationen. De är rädda att bli galna – och med god grund.

I psykoterapi har man en process som består i ett möte mellan två människor, och i naturshamanism består processen i ett möte mellan en människa och naturen. Det är viktigt att förstå att det är personens egen natur som driver processen – gott hjälpt av omgivningens natur och hela naturen. Vi har alltså en natur inom oss – våran egen värkliga natur.
Ensam i vildmarken har vi inte bara en fysisk ryggsäck med bagage vi bär runt med men vi bär också en själslig ryggsäck med bagage, och för eller sedan börjar loket på vår Pandoras ryggsäck öppna sig och våra demoner blir släppt loss och börjar plåga vårt sinne.
Men det finns goda krafter i naturen som gärna vill hjälpa oss. Därför är det bra att känna de goda krafterna och ha förmåga att påkalla dem. Det finns alltså några saker det är klokt att lära sig innan man beger sig ut. Det är en del av shamanens uppgift att erbjuda den undervisning som behöves. Han lära folk hur de kan komma i kontakt med andarna i naturen och andarna i drömvärlden. Vårt totemdjur och de andra andarna förmedlar den andliga kraft vi behöver för att se våra demoner i ögonen och utmana dem. Det är också shamanens uppgift att behandla de andliga sjukdomar och skadar som kan komplicerar naturprocessen. Genom användning av shamanism innebär uppehållet i naturen alltså en möjlighet till andlig utveckling.

Om alt går bra leder självkonfrontation, eller naturkonfrontationen skulle man kanske snarare kalla den, till att man lär känna sig själv bättre - på gott och ont. Självkonfrontationen kan alltså leda till självkännedom. Om man vill lära känna sig själv på riktigt är det best att göra det lite av gången. Jag är anhängare till små framsteg - men permanenta framsteg. Två steg fram, och då använda god tid på att konsoliderar sina framsteg, så man inte går mera än ett steg tillbacka. Alt för ofta resulterar ansträngningar på andlig utveckling i två steg fram och två tillbacka.
Efter självkännedomen kommer självuppgörelsen. Nu har jag upptäckt att John inte helt är den jag trodde han är – vad ska jag nu ställe upp med det? Jag står nu med den John jag faktiskt är, den John jag trodde jag var, och den John jag gärna vill vara.
Orsaken till att jag inte har blivit den John jag gärna vill vara är att jag inte var den John jag trodde jag er. Därför misslyckades jag. Om jag vill ha ett mera kraftfullt och själfullt liv är det helt avgörande att jag får en mera realistisk uppfattning av mig själv. Illusioner före till fiasko och svaghet.

Men nu vet jag mer om vem John verkligen är, så genom att genomföra min uppgörelse med honom är det möjligt för mig bli mera den John jag önskar vara. Bli bättre att vara den jag är – och det jag är. Bli bättra att leva i överensstämmelse med min egen natur, andras natur, och hela naturen – och leva mindre i strid med min egen natur, andras natur, och hela naturen.

Att göra upp med sig själv är en kamp mot sina demoner. Så länge vi bär runt på dem vill de större våran liv. Demoner har en stark överlevnads förmåga – de är inte lätta att göra sig av med. Tänk bara på en spelberoende. Han har en speljävel som totalt förstör hans liv, och det är få spelberoende som tillfrisknar från sin sjukdom. En annan person bär på en gammal bitterhet, som äter upp hans själ. En tredje är missnöjd med andra människor – de ska inte vara som de är, de ska vara som han vill. Våra demoner sänder negativa tankar in i hjärnan på oss.
Som tur är, är de flest demoner och onda andar inte helt så destruktiva, men för den som har dem är de till stort besvär. Den vanligaste är säkert "den lille egoist" demonen. Oavsett hur många eller hur stora eller små demoner vi har, som gnaga i vår själ, då är det fult möjligt att göra upp med dem och återerövra vår naturlighet. Det är naturligt att vara en samvetsfull människa och en rättvis människa. Det är naturligt att ha en god kärleksförmåga, att ha humor, och att ha ett gott socialt liv. Det är naturligt att vara glad och kraftfull.

Under kampen mot demonerna kommer vårt samarbete med andarna på ett hårt prov. Det är här det vill visa sig om det shamanske förarbetet vi har gjort är tillräckligt starkt. Kanske kommer vi ned från berget med en skadeskyten själ, men det gör inget. I samarbete med vårt totemdjur och andra andeallierade (och kanske en shaman) kan vi lära av våra erfarenheter och resa os igen. Vildmarken kommer att finns där till nästa år också.

Om alt går bra, blir det så att när vi kommer in från vildmarken, upptäcker vi de förändringar naturprocessen medför i våra vanliga vardagsliv. Först och främst bliver man en andligt starkare människa med en starkare integritet. Man står i sin egen kraftcirkel, och bestämmer själv när man vill låta någon träda in i ens cirkel och när man vill stänga sina gränser.

De krafter man använda på att bära sitt destruktiva bagage blir frigjort och kan användas till nyttiga saker. När man återvänder till civilisationen tager man sin sanna natur med sig in i sitt vardagsliv – och in i andras liv. Man får lättare med att respektera andras cirkel och deras gränser. Ens förhållanden till andra människor förändra kvalitet. Relationerna blir friskare.

Av praktiska skäl skiljer jag mellan naturshamanism och naturreligion. De senare åren har där i den västerländske världen uppstått en ateistisk shamanism. Ordet religion ger många människor en ful smak i munnen, och när man ser tillbaka i historiken är det inte svårt att förstå varför. Folk, som kallade sig själva för religiösa, har begått de mest avskyvärda saker. För att lägga avstånd till dessa människor, deras handlingar och deras gud, har några människor valt helt att undvika ordet religion. Det är vist att religion och andlighet är två olika saker men en del människor har slaget de två sakerna ihop och kallar det hela andlighet eller spiritualitet – och det tycker jag är problematiskt.

För mig betyder religion först och främst att anse något att vara heligt. Därför naturen är min religion är alt i naturen heligt för mig. Min naturreligion handlar om vad jag tror på, och om mina hållningar till naturen i och kring mig, och den handlar om hur jag uttrycker dessa saker genom ceremonier, ritualer osv. - ensam och i gemenskap med andra.
Min andlighet handlar om hur jag behandlar andra folk. Är jag ärlig eller oärlig, hjälpsam eller likgiltig, har jag tålamod eller otålamod osv. Religion är någon ting jag tror på – andlighet är någon ting jag gör.
För mig är naturreligion och naturandlighet två sidor av samma sak. Till vardag skiljer jag inte så mycket mellan det ena och det andra.
Shamanism väljer jag i detta sammanhang kalla ett hantverk. För mig är det ett naturreligiöst hantverk man gör halv eller hel professionellt för andra människor. Av hänsyn till den ateistiska shamanism har jag valt att skilja sakerna. Naturreligion, naturandlighet och naturshamanism. För min del kan folk praktisera en av delarna, två av delarna eller alla tre.

Denna typ av uppehåll i naturen är inte en form av utesitning (vision quest). Syftet är inte att få en kallelse eller mission, men att bli av med ohälsosam bagage. Syftet är alltså healing – natur exorcism om man vill.

I naturshamanism är den religiösa delen lika så viktig som den andliga delen och den fysiska delen. Naturshamanen är också präst. Han befattar sig båda med folks tro och deras beteende. I stort gör folk det de tror lönnar sig best. Därför måste shamanen vara lika uppmärksam på folks tro som på deras beteende.

Folk som lever i naturen i längre perioder av gången har ibland starka religiösa upplevelser. Det är en del av naturshamanens arbete att hjälpa dessa människor rymma det som har hänt dem. Några gånga följas dessa upplevelser upp med religiösa initieringar, och det förväntas av naturshamanen att han utföra de ritar som hör sig till.
Självklart måste naturshamanen själv ha blivit initierat av naturen under sina egna många långa ensamma turer in i naturens fysiska och mystiska krokar, hennes drömmar och skuggar, hennes hjärta och själ. Vist är naturen den största botare.

Den process som händer med os i vildmarken är inte en ersättning för det andliga samspel vi har med andra människor – men ett komplement till det. Naturprocessen är inte heller något vi en vacker dag blir färdiga med. Det är ett sätt att leva sitt liv på. Det är en process som fortsätter hela livet. Det är en fråga om att välja naturen som den vägen man vill gå på – och då är det bara två steg fram och ett tillbaka.

Och kom ihåg – det är enbart om du gör alt det nödvändiga shamanske arbetet medan du är i naturen, att de saker jag har skrivet om kan hända!!

Självklart kan det sägas och skrivas mer om naturshamansk healing än det har blivit plats till i denna artikel, men det låtar sig göra att bo i en storstad i år 2006 och leva i överensstämmelse med sin egen sanna natur och andras sanna natur. Naturen finns inte bara därute – den finns också i våra hjärtan. Man kan vara åskådare till naturen; man kan vara deltagare i naturen; och man kan vara naturen. Naturen det är jag och du. Naturen är os alla i hopa – oavsett var vi befinner os!

Under en vision i oktober 1989 kom John Russell-Möller (föd 1946) i lära som shaman hos två andeshamaner, och de har varit hans mentorer sedan dess. Efter sju års upplärning hos fysiska lärare och andelärare bad hans mentorer honom att göra ett shamanskt sommarläger på ett fjäll i vildmarken i Lappland – 200 km nord om Polcirkeln. John gjorde en pakt med andarna om att göra detta tre månader varje år i tio år – och drev lägret från 1996 till 2005. I dessa tio år fungerade Midnattssol Cirkeln som shaman praktik, ”hospital” och undervisnings cirkel. Under dessa tio år blev John undervisat i shamanism av naturen. Hans lärare var Korparna, Örnen, Sorkarna, Myggorna, Spindlarna, Lo djuren, Vindarna, Snön, Solen, Smörblommorna, Enarna, Molnen, Stjärnorna, Nordskenet, avlidna människor och djur – och många många andra grannar. Det är på denna bakgrund uttrycket naturshamanism har uppstått. Johns andliga kärleksaffär med den skandinavistiske fjällvärlden började i 1977. Sedan 1992 har John haft egen shaman praktik i Köpenhamn.