Vi är fortfarande ett ursamhälle även om vi kanske inte känner oss som ett natursamhälle längre. Vi och våra Anor har bott här i Danmark i över 10 000 år och våra rötter går tillbaka till den gång då våra Anors Anor kom vandrande hit över berg, över floder, över mark, från ett fjärran ställe långt borta och deras historia går mer än 40 000 år tillbaka. Vi har alla en rot i vårt rutnät som går tillbaka till denna tid. Under alla dessa år levde våra förmödrar och förfäder i en tillvaro baserad på en shamansk natur andlighet och vi hade en shamanske natur-kultur och det har vi fortfarande. Det har vi hela tiden haft, den har bara gått under jorden p g a det som har skett de sista tusen åren. Man har prövat att påtvinga oss en annan andlighet och en annan kultur men det har aldrig lyckats. Det kommer heller aldrig att göra det. Innerst inne vet vi vem vi är.
I många år har de flesta av oss varit mer eller mindre avskurna från urmänniskan och naturmänniskan i oss själva och många av oss har då också känt att vi har förlorat kontakten med våra rötter och urrötter. Den goda nyheten är att det hela existerar ännu i gott förvar. Det väntar bara på att vi ska sträcka oss ut efter det och förena oss med det igen. Jo! Det kan faktiskt låta sig göras att leva i en storstad i början av det tjugoförsta århundradet och fortfarande vara en urmänniska och naturmänniska. Man kan vara naturlig och i kontakt med sin urintelligens oavsett var man befinner sig. Okay! Det är kanske lite enklare på landet eller i vildmarken.

Vi tillhör alla detta folk som har bott här i mer än 10 000 år. Vi tillhör alla en stam. Vi tillhör alla en understam en släkt och en familj. Från tidernas morgon har vi haft en pakt med Livets Ande – Moder Natur - och varje släkt har i alla tider haft en person, vars uppgift det var att vara huvudansvarig för denna pakt. Så är det fortfarande denna dag i dag. Vi är fortfarande många som sätter oss ute i naturen under kortare eller längre tid i syfte att få en andlig upplevelse. En Syn eller en Uppenbarelse.
Det är viktigt att ha mening i sitt liv. Ha en klar upplevelse av att det är en mening med mig och mitt liv. Det är värt att använda lite tid på det. I vår pulvriserande vardag förlorar vi lätt överblicken, tappar den röda tråden. Någon gång frågar vi oss själv: Vad är egentligen meningen med det hela? Den har inte försvunnit. Vi kan hitta den igen.
Något kan inträffa i ens liv som gör att man känner behov av att ta upp hela sin tillvaro till förnyad prövning. Kanske byter man fullständigt inriktning och livsstil. Det skedde för mig. Man kan också bara sätta sig ute i naturen för att få en andlig upplevelse - en Syn - för att man beslutar sig för att göra det. Vi kallar det för Utesittning på svenska. På engelska heter det Vision Quest, som betyder Syn Sökande (man söker en syn).

Utesittning är en av huvudhörnstenarna i shamanism. Det är något man ska lära sig. Det är viktigt att vara väl förberedd annars kan man få en dålig upplevelse.
Låt mig kort berätta om dansken som var på resa i Egypten, där han inledde ett samtal med en Koptisk präst som hade suttit 13 år ute i öknen. Dansken frågade om man kunde möta Gud om man satt i öknen tillräckligt länge.  "Jo" sa prästen, "men det är farligt". "Varför det?" frågade dansken. " Jo! Ser du", svarade prästen, "du kommer att möta dig själv först". Alltså! När man ska lära sig, hur man företar en Utesittning är det inte nog att lära sig hur andra har burit sig åt, hur länge de satt, om de halv fastade eller hel fastade mm. Det är mycket viktigt att lära lite om sig själv och det bästa sättet att lära det på är; lite åt gången.

Jag har varit en ivrig fjällvandrare i Lappland sedan 1977 där jag förälskade mig i fjällvärlden och vildmarken. Sedan dess har jag varit där ett par gånger om året mest om sommaren men också under de andra årstiderna. Det var ett år jag inte kom iväg och jag hade 'fjällabstinens' hela följande vinter. Det utsätter jag mig inte för igen. Det har nu lyckats för mig att få det inrättat så att jag kan bo i Lappland tre månader om sommaren. Här driver jag Midnattssol Cirkeln*, som är ett shamanske basläger och en mini högskola, där jag kan ta emot fyra till fem gäster åt gången. Människor som praktiserar shamanism kan vara här under kortare eller längre tid och arbeta med sin shamanism på olika sätt. En av de saker man kan göra är att företa en Utesittning under betryggande former.

En utesittning hos mig tager typiskt från 3 till 5 dagar. Ett par dagar till förberedelse och efter bearbeta – och ett helt eller ett par dygns utesittning på en fjällkulle, i skogen, vid en sjö eller en bäck. Om du har provat det föra kan du eventuellt sitta ute i längre tid. Utesittning hos mig måste avtalas tre månader i förvägen och det är en inledande förberedelsetid på 4-8 veckor och en 4-8 veckors efter processning – båda delarna pr. distans dvs. e-post och telefon. Jag gör enbart utesittningar en till en. En klient och en shaman.

Det ligger liksom i orden Syn Sökande (Vision Quest) att det är något man ska 'se' vid sin Utesittning. Det ligger också i uttrycket Uppenbarelse. Det är en slöja för ögonen som ska bort. Det ska uppstå en 'öppning', som man 'ser' igenom. Man ser en annan värld än den vi annars ser. De flesta Uppenbarelser, för att nu kalla dem det, är mycket personliga och det är sällan människor berättar om sin upplevelse. Andra Uppenbarelser blir världsberömda. Det är viktigt att förstå vissa saker i detta sammanhang. Man gör en del Utesittningar med jämna mellanrum. Till exempel några dagar, en gång om året. Efterhand bli man duktigare på det. Några människor får kanske en särskild Uppenbarelse som medför en dramatisk förändring i deras tillvaro men det är undantag från regeln. Ofta är det de Uppenbarelser vi hör mest om just för att de är så dramatiska. Syftet är inte att få en dramatisk förändring i sin tillvaro även om det sker för några få. Syftet är att bli bättre, på att vara den man är och leva det liv man lever. Syftet är att bli till mer gagn och nytta för sig själv, sina närmaste och resten.
Oftast sker det inte så mycket första gången man sitter ute bortsett från att man lär sig att sitta ute. Gången därpå mottager man kanske en Syn, där syftet är att bana väg för den egentliga uppenbarelses. Det kan lätt gå ett par år innan det riktig börjar att ske något. Men de första erfarenheterna är absolut nödvändiga för det som sker de efterföljande gångerna.
När man har fått sin Uppenbarelse kan det ofta ta lång tid att bearbeta upplevelsen. Ibland flera år. Ofta har den konsekvenser för en resten av livet. Detta med konsekvenser är mycket viktigt. Man ska inte göra en Utesittning om man inte är beredd att ta konsekvenserna av den Syn man kanske får. Det är något vi arbetar mycket med i förberedelsefasen.

Utesittning förekommer, mig bekant, i alla andliga och religiösa gemenskap. Jag har inte hört om någon som inte använder det i en eller annan form. Om du är intresserad av Utesittning och du tillhör en andlig eller religiös gemenskap där praxis inte är förenlig med det jag står för är jag säker på att din andliga vägledare kan hjälpa dig. Låt oss nu säga att man har fått sin Uppenbarelse. Jag fick till exempel i en Uppenbarelse  veta att 'De' var mycket intresserade av att jag startade Midnattssol Cirkeln i Lappland. Jag var lite överväldigad men tänkte över det. 'Vi' pratade lite fram och tillbaka och för att göra en lång historia kort ingick jag ett avtal (pakt) med 'Dem' om, att det jag skulle göra mig det i en period av tio år.

Efteråt kan det vara ett ganska stort arbete att realisera sin vision. Om man inte är villig att 'leva' sin vision är man bättre tjänad utan. Jag bör nog tillägga att jag hade haft visioner och ingått pakter med andarna förr och hade lärt mig hur man gör. Dessutom är det som regel gott om utrymme för förhandlingar. I övrigt är detta att förhandla med andarna en viktigt bit i det shamaske hantverket i sig själv. Till människor som praktiserar shamanism kan man säga att Utesittning på ett sätt är en sorts shaman resa men av andra dimensioner. Den skapar ett bra perspektiv till och god ram runt vårt dagliga shamanske liv och praxis. Vi känner vår väg. Vi vet vad vi vill. Det hela blir mera meningsfylld och tillfredsställande. Vi blir gladare och känner oss mer levande. Vi andas. Vi dansar. Vi svävar. Vi lever. Vi är här ännu!

upp

*